let go or stay and hold on..?
Så jävla osäker på allt just nu, hur jag känner, hur jag mår och allt dedär..
Allt jag vill är att vara glad och lycklig och inte ha några bekymmer vid sidan.
Men jag antar att sånt ALDRIG försvinner, att inget någonsin kan vara perfekt.
och OM det nån gång blir så, så varar det ändå en kort stund och sedan faller ner igen
så att man är tillbaka på ruta ett, orkar inte med det längre.
Hur mycket man än kämpar så visar det inget resultat, undrar om det är nu
man bara ska lämna det och gå vidare? visst ellerhur...
lättare sagt än gjort! fuck that asså varför måste det vara så, VARFÖR måste allt
vara så jääävla svårt här i livet. Gått igenom riktigt mycket i mitt liv
men det här tar fanimej priset alltså, vet inte vad jag ska ta mig till nu för tiden
helt seriöst jag ser allt runt omkring mig bara rasar ner och förstöras.
Vart är glädjen jag en gång hade och kände? kommer jag ens ihåg hur det käns?
Jag tror faktiskt inte det... Jag vill kunna känna att jag räcker till.
och sluta känna pressen stressen irritationen och oron som jag HELA tiden känner.
en fet jävla klump i magen utav allt de där dag in och dag ut.
jag hoppas gud har planerat ett bättre öde för mig framöver.
för såhär orkar jag inte ha det längre, det har verkligen nått min gräns
som människa, så länge, sååå jävla länge. jag förtjänar de inte.
jag VET det , ändå står jag kvar på samma plats som jag stod på för 3 år sedan...
utan förendringar och resultat, känner mig riktigt värdelös...
Kommentarer
Trackback
